Salam äntligen är vi tillbaka.
Vi har varit på en tredagars utflykt till Lallibela, därför har vi inte bloggat. Men nu skall vi ta igen det ni missat, Lallibela är en by där de har ett världsarv, kyrkor uthuggna i berget mycket vackert i morgon får ni se korten därifrån.

Vägen dit är mycket vacker, bananträd, arkasiaträd, vackra odlingar och mycket blommor. Mellan Dessie och Woldia ser man många djur på vägarna stoltaste och förnämaste är nog kamelen. Fåraherdarna med en käpp i handen är runt fem år, vallande en fårskock längs vägen, i våra ögon alldeles för små, men så är livet här.

Vi steg till 3536 m över havet, mäktiga berg en utsikt som var helt underbar. Uppe på platån odlade människor, terrasserade odlingar mycket snyggt hantverk av stenar på stenar radade.

Människor bor i vackra hyddor ofta bor både djur och människor i samma hydda, ena sida för folket andra sidan för djuren samma ingång.Ett hårt liv, kargt område där det blåste kallt, vi kände av att luften var tunn, människor var insvepta i ylle gabe, en sort sjal som de använder här både män och kvinnor.
Kvinnorna bar de minsta barnen på ryggen hela babyn under gaben. I en bärsele gjord av skinn dekorerade med snäckor. Kvinnorna hämtar vatten från en rännil som rinner från bergen eller från en brunn. Vattnet bär de på ryggen i lerkrukor.

Vi såg vackra fåglar som endast finns här i Etiopien.Inte hade vi kunnat föreställa oss hur vackert Etiopien är.
Ypperligt för fjällvandring bara man har en lokal guide med.

Efter en lång skumpig färd var vi framme i Lallibela, 8h för Christine bakom ratten, vi är tacksamma över beskydd längs vägen, över Christines skicklighet och att hon orkade.
Nu smakade det med mat på hotellet, sen en natts vila för oss alla.

God natt från Lotte och Karin