God kväll!
Vi har besökt Marianne och Maria i Woldia. En mycket vacker plats, kanske mera landsbygd än Dessie. Maria och Marianne har invigt deras nya gästhus. Vänliga människor, kvinnor satt utanför aktivitetscentret och spann yllegarn, där träffas de för att umgås för många av dem hade kvinnogemenskapen en stor betydelse. Vi fick också pröva på att spinna, kanske inte det lättaste jag gjort.
Vi blev inbjudna till en kaffceremoni med dem, Maria och Marianne blev ombädda att sköta värdskapet.

I Lalibela fick vi en trevlig guide, som lotsade oss genom museet som hade gammla kungakläder,
Ortodoxa präst dräkter, litteratur skrivna på getskin.

Kung Lalibela var högt aktad, kyrkorna som han låtit hugga ut i berget helt magnifika, underverk.
Kyrkorummen var ganska mörka, uthuggna alla med sitt skilda syfte. Män och kvinnor hade skilda sidor inne i kyrkan. Inga bänkar utan alla står, som är sed i ortodoxa kyrkor. Kyrkorna är fortfarande i användning.
Maria kyrkan var vackraste målad med kors uppe i valven.

Barfota besökte vi alla kyrkor, axlarna och håret täckta med en sjal, med vördnad steg vi in speciellt i den kyrka som var helgad för Emmanuel, Gud med oss.
I ett rum fick inte kvinnor tillträde så där fotograferade guiden oss i valvet. Efter att vi kommit ut ur en kyrka väntade en herreman för att klä på oss skorna. Elva gånger skopåklädning, på så många av oss han klarade av att hjälpa.
Gångarna var smala, branta, steniga, höga trappsteg, smala passage, mörka tunnlar, svårframkomlig utan ficklampa det skulle nämligen föreställa den mörkaste platsen.
Rena rama bergsklättringen.
Allt från Dessie för denna gång.