Så styr vi kosan mot Lalibela, via Woldia efter Maria och Marianne.
Innan avfärd ber vi för resan, om Guds beskydd för oss och bilen. Många faror finns, det är branta stup och hårnålskurvor, ibland är det stenar och grushopar på vägen, ibland stora outmärkta gropar, ibland har en bil stannat och sen alla människor och djur.

Här har det varit ett ras och halva vägen är täckt av grus, ibland är där också stora stenar.

Mitt i körfilen en stor och djup grop. Om en bil kommer emot är vi två i samma fil.

Om man får motorstop gör man bara så här. Man placerar ut stenar en bit före bilen och runt den. Sen när felet är reparerat kan det gott hända att man bara kör iväg och stenarna finns kvar mitt på vägen.

Och sen förstås - the King of the road.-Stolta som få vaggar de fram, kamelerna, oftast väldigt tungtlastade men detta  exemplar är skönt fri.

Åsnefamiljen på promenad mitt på vägen, men Christine är fenomenal att ratta runt allt som finns på vägen, både orörliga och rörliga objekt.

 Visste ni att åsnan har ett mörkt kors på ryggen, en rand längs med ryggen, en rand tvärs över manken? Hon har fått bära frälsaren på sin rygg. 

Kor i parti och minut, och vilka horn de har. Väldiga oxar med horn över 40 cm, respektingivande!

Detta är en åker som ska sås i snart. Tänk att sätta igång ett grönsaksland i sådan terräng. Mitt trädgårdsmästar hjärta blöder...

Fortfarande bor folk i hyddor, detta är en traditionell hydda av trä med halmtak. Hygienen är under all  kritik, människor och djur tillsammans. Svårt för oss västerlänningar att förstå ett sådant liv. 

Högst uppe i bergen på 3536m höjd var hyddorna byggda av sten troligen murade med en blandning av kodynga och lera."Jag som a trood att Bosundskärigåln a viri steino" :)

Folk bär enorma bördor här, männen stora stockar och kvinnorna vatten. Här är två kvinnor på väg med de kännspaka gula kaggarna med vatten på ryggen, vatten som de har hämtat från byns brunn. Nog stämmer det till eftertanke, vi som bara vrider på kranen där hemma.

Hemma tror vi att vi måste ringa PS lyfttjänst eller någon annan firma för att flytta en kont, men här är det inget problem. Fyra starka karlar sen bär det iväg.

Är det inte vackert, ett Arkasia träd som växer vid vägkanten. Tänk om man kunde ta hem ett till trädgården.

Nog har vår Herre tänkt ut det bra, i detta land där hettan är tryckande, solen är rakt upp på himlen och steker obarmhärtigt har dessa träd fått växa upp och ge skugga åt människor.

Med denna Olianderbuske vill jag gratulera dig på födelsedagen kära mamma. Gud med er alla.