Idag har vi varit på en spännande och intressant matuppköpsrunda med Christines hushållerska till onsdagens stormarknad. Här sitter försäljaren mitt i grönsakslagret och väger upp till höger och vänster åt hugade köpare. Lite annat än hemma eller hur!

Härliga morötter blev våra, men utan hushållerskans hjälp hade vi nog haft problem med handeln. Allt vi köpte var noggrant utvalt och köpt av rätt säljare. 

Vi fick bara konstatera att nog finns det mat i Etiopien, det är bara lite besvärligt att få hem varorna. Här t.e.x. säljer de fårkött. I lite annat format än hemma, och det krävs lite längre tid för tillagningen.

Här har vi broiler, säg bara vilken färg och form sen tar man tag i benen på hönan och vandrar hem. Vi e för mesiga för att satsa på detta.

En inhägnad full av åsnor, de var lastade så vi kom aldrig underfund med om vi kunnat bli åsneägare eller om de var försäljarnas transportmedel.

Många olika stånd med vackra krukor,eldstäder och grytor. Vackra men alltför "pracko ti få heim".

Skulle man nu varit en av de lyckliga nya fårägarna så är det bara att lyft upp på taxitaket och bind fast. Sen klämmer man in sig i taxin, hur många där än är finns det alltid rum för en till. Ändå föredrar jag nästan en fullsatt sådan framför en bajaj, en trehjuling men minst tre på bakbänken och två där framme. Bajajen kämpar i uppförsbackarna och nerför vågar man nästan inte andas det går så fort, känns mest som Nasses Taxi.

Eftermiddagen blev väldigt känslosam, vi hade möjlighet att tillsammans med Christine, Doctor och Sister besöka några hem där fadderbarnen bor. När man sett detta inser man hur viktiga faddrarna är. Barnen bor med en förälder eller en släkting. De saknar det mesta, men tack vare att de kommit med i fadderbarns projektet får de månatligen pengar till mat och kläder, deras hem kollas och man gör nödvändiga insatser för att de ska kunna bo något så när drägligt. Barnen får gå i skola ända upp i högskoleålder. De får en utbildning som ger möjlighet till jobb och en bättre framtid.

Utanför husen samlas kvinnorna, här krossas säd till mjöl. Kvinnorna är glada och vänliga trots att de inte har något överflöd.

Vi besökte också några åldringar som privatpersoner här i Dessie betalar ett månatligt understöd till. En gammal, krokig, blind kvinna satt i sin säng, rummet var inte mycket större än sängen. Rummet hade jordgolv och var i stort behov av städning. Väggar och tak var täckta av silvrit plast men ovanför sängen hängde denna tavla. Man kan inte hjälpa att tårarna trillar...