Godkväll!
Denna dag har varit innehållsrik, vi började med morgonandakt här på synoden.

Sen till marknaden med Christines hushållerska. Två olika taxin, sen var vi framme vid marknaden. Tillsammans med alla får, getter, oxar, tuppar och brunstiga åsnor. Det måste bara upplevas, hur vi än skulle förklara skådespelet skulle ni inte förstå.

Vi köpte papaya, tomater, morötter, avokado allt till rätt pris, det såg hushållerskan till. Fort gick det så det gällde att ha koll på hennes halsduk, vi ville nämligen inte komma på efterkälken.
Framme vid äggförsäljarna kännde hon på äggen i handen, om de inte dugde gick vi till nästa. Äggen förvarades i en plastpåse lite gräs under som stötdämpning, sen var det förhandlingen om priset, var hon inte nöjd fortsatte vi till nästa stånd. Hon hade en bläckpenna med och så skrev hon på handen, hela räkneoperationen. Sex små lanttägg blev vi lyckliga ägare till. Lotte fick knäcka dem i stekpannan, jag var nämligen inte helt säker på om vi skulle ha fått en kyckling, allt gick fint och vi fick våra stekta ägg.

Vi skulle ned för en avsats med stentrappor där blev det uppståndelse innan "ferendsis" utlänningarna var ned lotsade.
Alla försäljare satt barfota mitt i kryddförsäjningen, eller fruktförsäljningen eller grönsaksförsäljningen och öste upp varorna i mått med bara händerna. Ordning och reda.
Marknadsdagen fyller en viktig social funktion för dessa människor, det riktigt syntes på dem att de trivdes. Väl hemma steg vi av bajajen, en herreman med hatt satt framme, hushållerskan betalade och det gjorde han också, artigt tar han en slant av hushållerskan när hon redan betalt och ger dricks åt chauffören.

Hembesök på eftermiddagen med sister och docktor och Christine. Till fadderbarnens hem.Ett av barnen bodde tillsammans med sin mamma som är sjuk. Som underhyresgäst i en tillbyggnad på framsidan av fasaden. Ett litet rum, en säng, när det regnar regnar det in i deras rum. Mamman var borta så lilla flickan fick svara varför hon inte kommit till aktivitetscentret, därför att hon måste gå själv, och hon var rädd. Då kom tårarna för henne men sister tröstade henne och tillsammans försökte de få en lösning på hennes problem. Vi beundrar dessa människor som hjälper dessa fadderbarn.

Hjärtat berörs och vi vill hjälpa det finns så mycken fattigdom. Sen var vi också till tre andra hem.

Gonatt från Dessie.

Idag har vi varit på en spännande och intressant matuppköpsrunda med Christines hushållerska till onsdagens stormarknad. Här sitter försäljaren mitt i grönsakslagret och väger upp till höger och vänster åt hugade köpare. Lite annat än hemma eller hur!

Härliga morötter blev våra, men utan hushållerskans hjälp hade vi nog haft problem med handeln. Allt vi köpte var noggrant utvalt och köpt av rätt säljare. 

Vi fick bara konstatera att nog finns det mat i Etiopien, det är bara lite besvärligt att få hem varorna. Här t.e.x. säljer de fårkött. I lite annat format än hemma, och det krävs lite längre tid för tillagningen.

Här har vi broiler, säg bara vilken färg och form sen tar man tag i benen på hönan och vandrar hem. Vi e för mesiga för att satsa på detta.

En inhägnad full av åsnor, de var lastade så vi kom aldrig underfund med om vi kunnat bli åsneägare eller om de var försäljarnas transportmedel.

Många olika stånd med vackra krukor,eldstäder och grytor. Vackra men alltför "pracko ti få heim".

Skulle man nu varit en av de lyckliga nya fårägarna så är det bara att lyft upp på taxitaket och bind fast. Sen klämmer man in sig i taxin, hur många där än är finns det alltid rum för en till. Ändå föredrar jag nästan en fullsatt sådan framför en bajaj, en trehjuling men minst tre på bakbänken och två där framme. Bajajen kämpar i uppförsbackarna och nerför vågar man nästan inte andas det går så fort, känns mest som Nasses Taxi.

Eftermiddagen blev väldigt känslosam, vi hade möjlighet att tillsammans med Christine, Doctor och Sister besöka några hem där fadderbarnen bor. När man sett detta inser man hur viktiga faddrarna är. Barnen bor med en förälder eller en släkting. De saknar det mesta, men tack vare att de kommit med i fadderbarns projektet får de månatligen pengar till mat och kläder, deras hem kollas och man gör nödvändiga insatser för att de ska kunna bo något så när drägligt. Barnen får gå i skola ända upp i högskoleålder. De får en utbildning som ger möjlighet till jobb och en bättre framtid.

Utanför husen samlas kvinnorna, här krossas säd till mjöl. Kvinnorna är glada och vänliga trots att de inte har något överflöd.

Vi besökte också några åldringar som privatpersoner här i Dessie betalar ett månatligt understöd till. En gammal, krokig, blind kvinna satt i sin säng, rummet var inte mycket större än sängen. Rummet hade jordgolv och var i stort behov av städning. Väggar och tak var täckta av silvrit plast men ovanför sängen hängde denna tavla. Man kan inte hjälpa att tårarna trillar...

Godkväll!
Idag har det varit allmän vägninsdag i Etiopien. På vägen till aktivitetscentret stötte vi på tre gossar som gärna ville väga oss. Man kan tjäna på allt, eftersom det inte finns en våg i hemmet väger man sig på gatan. Går fint det också.

Vi förundrar oss över mångfalden i Christines arbete, sortera stickor som blivit hit skickade från Finland, stort lager. Som hon säger, finns det inte stickor eller virknålar kan ingen sticka eller virka, när någon är utan stickor använder de paraplypinnar.  Kreativiteten i Christine är stor.

En man på sjukhus behövde kalktabletter, vad är naturligare än att fråga Christine om hon kan fixa från Finland, hon hade ett eget lager. Människor behöver allt t.o.m. använda majonäsflaskor.

Ett människoöde som berört är en kvinna som levde som prostituerad, hon inbjöds av en FMS missionär att komma till ett kristet möte. Kvinnan kom, hon kom flera gånger och berördes av budskapet om Jesus.
Hon kom till tro och ville lämna sitt gamla liv och följa Jesus. I dag satsar hon sitt liv på att hjälpa andra som har svårigheter av olika slag. Herren är god.

En annan kvinna levde i ett äktenskap där hon inte respekterades. Hon nästan föraktades av mannens familj. Kvinnan blev helt utan självförtroende, gick aldrig ut, klädde sig i trasor. Hon blev erbjuden jobb på ett kristet ställe och livet har helt vänt för henne. Idag är hon en vacker, välklädd kvinna som återfått sitt värde. Tacka Herren ty han är god.

Det betyder oerhört mycket varje liten slant vi skänker av vårt överflöd. Det kan rädda och förändra många människors liv.

Sköt om er och varandra, Karin och Lotte

Här ser ni ett stenbrott som alla dagar är fullt med män som jobbar med järnspett och hackor. Endast bleka utlänskor kan få dem att stoppa arbetet, men då hänger alla på sina hackor.

Alla i Etiopien är på väg, och de flesta män går med herdestaven över axlarna.  

Detta lilla gossebarn charmade oss alla. Han kom emot oss och skrattade och vinkade och pratade en massa med oss. En bit längre fram satt hans mor med utsträckt hand och begärde pengar. Då vi insåg att han vid sina unga år redan var trimmad att tjäna pengar bleknade charmen. Stackars barn som inte får vara barn.

Ett annat människomöte som berörde var mötet med denna unga man. Trots sitt handikapp kämpade han för sitt uppehälle och sina högskolestudier. Han sålde olika halssmycken. Jag blev lycklig ägare till ett Davidsstjärna halssmycke. Grämer mig över att jag inte betalade mer...

Här är vår underbara handarbetslärarinna med en av sina elever, hon har ett hjärta av guld. 

Idag igen har vi varit på aktivitetscentret, och vad vi gläds att få umgås med kvinnorna där. Idag fick vi höra: vi älskar er. Våra hjärtan rördes och ögonen tårades. Vi enades med våra Etiopiska vänner att vi är systrar i Jesus Kristus, Amen.

Salamno
På lördagen hade vi en full dag vid aktivitetscentret, många glada barn var på plats. Vi pysslade, klippte pappers lådor, barnen har ingen vana med att använda sax. I många hem finns det nämligen ingen sax. Det märks också som vuxna att de har svårt att klippa tex. tyg.
Viljan var god att lära sig något, i detta land är det männen som sitter vid symaskinen, på trottoaren har de ett litet tält och där inne sitter de och syr, så därför hade vi många pojkar i handarbetssalen.
Virkning är mycket populärt flickorna virkar fodral till sin kommande mobiltelefoner.
Hopprepen var flitigt i användning.
Pojkarna spelade fotboll och volleyboll. Fart och fläkt vi var trötta när vi for därifrån.

Söndagen var kyrkdag, intensiva Etiopier med energi som sju vanliga. De dansar och prisar Herren.
Står nästan hela gudstjänsten, från halv 10 till kvart före 1. Vi behövde luft emellanåt, men vi fixade det.

God natt från hemlängtande mommo och fammor.

På lördagen var det fullt ös med många barn vid aktivitetscentret. Här är det tvistbanden som gäller. Alla ville vara med, hopprepen snurrade. Det märktes att barnen fått använda liknande tidigare fastän vi inte sett till några.

Duktiga flickor, inget problem att hoppa två tillsammans.

Volleyboll på gång, Karin är med och spelar.

Vi hade med tavelkritor, så många som rymdes ville skriva och rita på tavlan. Det var jättekul att rita tyckte barnen.

Alla vill virka, här är två unga killar som vill ha lite hjälp. Han till höger gav inte upp, han ville lära sig, men killen på andra sidan släppte virknålen, satte öglan kring stortån och virkade med fingrarna. Det gick undan vill jag säga.

Några av barnen var i köket och bakade bröd och lärde sig kökshygien. Dagen avslutas med te och bröd som barnen bakat.

Söndagmorgon halv tio kom vi till kyrkan och där var de i full gång. Som ni ser är kyrkan dekorerad med ballonger. I dag ska det bli vigsel under gudstjänsten. Fint att hela församlingen får vara med.

Vi sjöng länge och väl för att vänta in brudföljet, sen kom de brudparet först sen hela bröllopsföljet till en redan fullsatt kyrka. De var säkert redan trötta, tidigt på morgonen samlades bröllopsgästerna hos brudgummen sen hämtades bruden och sen till kyrkan. Så fortsätter festligheterna hur länge som helst. 

Gudstjänsten pågick till kvart före ett. Då smakade det gott med mat på Hotel Time :)

God kväll!
Vi har besökt Marianne och Maria i Woldia. En mycket vacker plats, kanske mera landsbygd än Dessie. Maria och Marianne har invigt deras nya gästhus. Vänliga människor, kvinnor satt utanför aktivitetscentret och spann yllegarn, där träffas de för att umgås för många av dem hade kvinnogemenskapen en stor betydelse. Vi fick också pröva på att spinna, kanske inte det lättaste jag gjort.
Vi blev inbjudna till en kaffceremoni med dem, Maria och Marianne blev ombädda att sköta värdskapet.

I Lalibela fick vi en trevlig guide, som lotsade oss genom museet som hade gammla kungakläder,
Ortodoxa präst dräkter, litteratur skrivna på getskin.

Kung Lalibela var högt aktad, kyrkorna som han låtit hugga ut i berget helt magnifika, underverk.
Kyrkorummen var ganska mörka, uthuggna alla med sitt skilda syfte. Män och kvinnor hade skilda sidor inne i kyrkan. Inga bänkar utan alla står, som är sed i ortodoxa kyrkor. Kyrkorna är fortfarande i användning.
Maria kyrkan var vackraste målad med kors uppe i valven.

Barfota besökte vi alla kyrkor, axlarna och håret täckta med en sjal, med vördnad steg vi in speciellt i den kyrka som var helgad för Emmanuel, Gud med oss.
I ett rum fick inte kvinnor tillträde så där fotograferade guiden oss i valvet. Efter att vi kommit ut ur en kyrka väntade en herreman för att klä på oss skorna. Elva gånger skopåklädning, på så många av oss han klarade av att hjälpa.
Gångarna var smala, branta, steniga, höga trappsteg, smala passage, mörka tunnlar, svårframkomlig utan ficklampa det skulle nämligen föreställa den mörkaste platsen.
Rena rama bergsklättringen.
Allt från Dessie för denna gång.

Framme i Woldia blev vi väldigt vänligt emottagna. De hade ställt till med den traditionella kaffeceremonin och Maria och Marianne skulle vara värdar och bjuda in oss till kaffet. Efter det visades vi runt, påbilden är vi i handarbetssalen tillsammans med handarbetslärarinnan och kordinatorn för fadderbarnsprojektet.

En härlig grupp äldre kvinnor satt och spann. Det här har gett dem en ny menig i livet, kvinnor som tidigare suttit ensamma i sina hem går nu med lätta steg till aktivitetscentret där de funnit meningsfull sysselsättning och gemenskap över religionsgränserna.

De ville gärna att vi skulle pröva på att spinna, det är inte lätt kan jag intyga. Garnet gick av och inte fick jag sländan att snurra.

Nu är det dags att gå in på området i Lalibela. Här berättar guiden lite om stället och saker vi borde veta innan vi kom in i kyrkorna. I Lalibela finns elva olika kyrkor, de finns i tre olika komplex, fem i två och en ensam. Kyrkorna byggdes på 1100-talet under ledning av Kung Lalibela. Kyrkorna är helt uthuggna ur berget, det tog dem 24-26 år att bygga dem. Legenden säger att människor arbetade på dagen och under natten var det Gud och änglarna som tog vid. Jag är beredd att tro dem.

Se på pelarna, fönstergluggarna och utsmyckningen. Detta är uthugget ur bergen på 1100-talet.

Kyrkoområdet byggdes för att pilgrimmer skulle få uppleva det heliga landet på närmare håll än i Jerusalem. På området finns bland annat Jordanfloden , Betlehem, Mariakyrkan, Korsfästelsekyrkan. Bilden tror jag föreställer Betlehem,är inte riktigt säker.

Guiden var en skicklig fotograf, ser vi inte ut att passa in som en målning?

Se vilket mästerverk, detta är troligen den mest kända bilden från Lalibela. Jag tror att detta var St. Görans kyrka. Många av kyrkorna hade namn efter olika helgon. Ortodoxa firar sina helgon på särskilda dagar, i de kyrkor som har helgonnamn firas ännu gudstjänst när de dagarna infaller.

Medtagna, trötta men överväldigade av allt vi sett är det skönt att posera en stund för vår duktiga guide. Svårt att förstå att det är människohänder som gjort detta. Vi tror nog att Herren varit med i bygget.

Salam äntligen är vi tillbaka.
Vi har varit på en tredagars utflykt till Lallibela, därför har vi inte bloggat. Men nu skall vi ta igen det ni missat, Lallibela är en by där de har ett världsarv, kyrkor uthuggna i berget mycket vackert i morgon får ni se korten därifrån.

Vägen dit är mycket vacker, bananträd, arkasiaträd, vackra odlingar och mycket blommor. Mellan Dessie och Woldia ser man många djur på vägarna stoltaste och förnämaste är nog kamelen. Fåraherdarna med en käpp i handen är runt fem år, vallande en fårskock längs vägen, i våra ögon alldeles för små, men så är livet här.

Vi steg till 3536 m över havet, mäktiga berg en utsikt som var helt underbar. Uppe på platån odlade människor, terrasserade odlingar mycket snyggt hantverk av stenar på stenar radade.

Människor bor i vackra hyddor ofta bor både djur och människor i samma hydda, ena sida för folket andra sidan för djuren samma ingång.Ett hårt liv, kargt område där det blåste kallt, vi kände av att luften var tunn, människor var insvepta i ylle gabe, en sort sjal som de använder här både män och kvinnor.
Kvinnorna bar de minsta barnen på ryggen hela babyn under gaben. I en bärsele gjord av skinn dekorerade med snäckor. Kvinnorna hämtar vatten från en rännil som rinner från bergen eller från en brunn. Vattnet bär de på ryggen i lerkrukor.

Vi såg vackra fåglar som endast finns här i Etiopien.Inte hade vi kunnat föreställa oss hur vackert Etiopien är.
Ypperligt för fjällvandring bara man har en lokal guide med.

Efter en lång skumpig färd var vi framme i Lallibela, 8h för Christine bakom ratten, vi är tacksamma över beskydd längs vägen, över Christines skicklighet och att hon orkade.
Nu smakade det med mat på hotellet, sen en natts vila för oss alla.

God natt från Lotte och Karin

Så styr vi kosan mot Lalibela, via Woldia efter Maria och Marianne.
Innan avfärd ber vi för resan, om Guds beskydd för oss och bilen. Många faror finns, det är branta stup och hårnålskurvor, ibland är det stenar och grushopar på vägen, ibland stora outmärkta gropar, ibland har en bil stannat och sen alla människor och djur.

Här har det varit ett ras och halva vägen är täckt av grus, ibland är där också stora stenar.

Mitt i körfilen en stor och djup grop. Om en bil kommer emot är vi två i samma fil.

Om man får motorstop gör man bara så här. Man placerar ut stenar en bit före bilen och runt den. Sen när felet är reparerat kan det gott hända att man bara kör iväg och stenarna finns kvar mitt på vägen.

Och sen förstås - the King of the road.-Stolta som få vaggar de fram, kamelerna, oftast väldigt tungtlastade men detta  exemplar är skönt fri.

Åsnefamiljen på promenad mitt på vägen, men Christine är fenomenal att ratta runt allt som finns på vägen, både orörliga och rörliga objekt.

 Visste ni att åsnan har ett mörkt kors på ryggen, en rand längs med ryggen, en rand tvärs över manken? Hon har fått bära frälsaren på sin rygg. 

Kor i parti och minut, och vilka horn de har. Väldiga oxar med horn över 40 cm, respektingivande!

Detta är en åker som ska sås i snart. Tänk att sätta igång ett grönsaksland i sådan terräng. Mitt trädgårdsmästar hjärta blöder...

Fortfarande bor folk i hyddor, detta är en traditionell hydda av trä med halmtak. Hygienen är under all  kritik, människor och djur tillsammans. Svårt för oss västerlänningar att förstå ett sådant liv. 

Högst uppe i bergen på 3536m höjd var hyddorna byggda av sten troligen murade med en blandning av kodynga och lera."Jag som a trood att Bosundskärigåln a viri steino" :)

Folk bär enorma bördor här, männen stora stockar och kvinnorna vatten. Här är två kvinnor på väg med de kännspaka gula kaggarna med vatten på ryggen, vatten som de har hämtat från byns brunn. Nog stämmer det till eftertanke, vi som bara vrider på kranen där hemma.

Hemma tror vi att vi måste ringa PS lyfttjänst eller någon annan firma för att flytta en kont, men här är det inget problem. Fyra starka karlar sen bär det iväg.

Är det inte vackert, ett Arkasia träd som växer vid vägkanten. Tänk om man kunde ta hem ett till trädgården.

Nog har vår Herre tänkt ut det bra, i detta land där hettan är tryckande, solen är rakt upp på himlen och steker obarmhärtigt har dessa träd fått växa upp och ge skugga åt människor.

Med denna Olianderbuske vill jag gratulera dig på födelsedagen kära mamma. Gud med er alla.

God afton
I dag har vi promenerat till aktivitetscentret, när vi kom dit blev vi mottagna som kära vänner. Otroligt vilken värme och gemenskap vi känner, alla hälsar hjärtligt på varandra oftast kind mot kind med en puss i luften, eller med att axel möter axel. Mycket vacker hälsning.

Grönsaks och frukttvättnig går till så att man tvättar frukten under rinnande vatten med en diskborste, samma sak med tomaten, efteråt sätter man dem i vatten och klorit i 10 till 20 minuter. Sen skölja med uppkokt vatten. Varför undrar ni. Smuts, bakterier och parasiter är svaret.

Till alla som väntar på postkort, ni får vänta det finns nämligen inga postkort att köpa. :)

Vi har varit på garnuppköp med Christine och Annika. Vilket kvarter, nästan uteslutande män, vi hade ryggsäckar dem flyttade vi så att vi hade dem framåt. Vi gick med långa steg och försökte se vana ut. Helt klart det mest skrämmande kvarter vi varit till, män, män överallt män.

Hälsningar Lotte och Karin

I dag har vi ätit stekt ny kål, vi har rena vegan kuren.

Här är några vänner som vi träffar varje morgon vi vandrar till aktivitetscentret. Dessa och alla deras släktingar, och de är många här vill jag lova. Man kommer lugnt vandrande efter trottoaren, och med ens är det full kalabalik kring benen, femton-tjugo får har tänkt precis samma som vi.

På eftermiddagen idag var det kyrkbyggsvisitation. Vi fick följa med Christine på hennes uppdrag. Ännu är det långt kvar innan kyrkan är färdig men man kan se att det blir stort och fint.

Alla jobbar på för att få en ny kyrka, här byggs bänkstommar i långa rader. 

Dagens ros till er alla kära läsare som följer vår blogg, tar del av vårt liv här och ber för oss. Tack!