Godkväll!

Nu har sista kvällen kommit för oss här i Dessie. Det känns fint att få börja resan hemåt. Hjärtat gläds åt att få träffa alla dem där hemma. Fem veckor är en lång tid för en mamma och farmor och mormor att vara borta.

De sista dagarna har varit intensiva, vi har besökt många olika platser, vi har varit gäster i flera hem.

Vi har varit på hembesök till några fadderbarn, deras vardag är inte så lätt. Har de en förälder i livet får vi vara tacksamma, många bor med far och morföräldrar, som kan vara fattiga och gamla och trötta. Vi får lämna dem inför Herren i bön. Be för deras framtid om en utbildning om glädje och lycka, mat och kläder, om vänner och beskydd från alla faror. Om värme och rent vatten, att inte regnet kommer in i deras hem, om ett ljus att tända när mörkret kommer och elen är borta.
Be för dem om människovärde och kärlek.

Frågan kom i dag, kan ni tänka er att komma tillbaka till Etiopien, vi svarade ja, men då kommer vi tillsammans med våra män.

Tack till alla våra läsare Gud välsigne er alla!

Tisdag kväll var vi bjudna till Samuel och Tesfaie Nigusu. Samuel har varit fadderbarn och fått sin uppväxt och sina studier bekostade. Eftersom utbildning bekostas också för syskon så har Tesfaie fått studera. Bröderna har bra jobb och har kunnat köpa sig ett hem. De är väldigt trevliga och gästvänliga. Deras mor var där och kokade maten. Bara att konstatera än en gång, tack vare pengar från faddrar har dessa två fått ett bra liv.

Idag, på vår sista dag i Dessie, har vi fått uppleva en hel del. Här är Karin och jag med synodens president, Kees Mologeta. Han har tagit hjärtligt emot oss och förklarade idag en massa om Mekane Yesus kyrkan.

På eftermiddagen besökte vi några hem där fadderbarn bor. Här är två bröder med nallar som vi gett dem. De bor med sin mamma i ett litet men rent hem. Våra hjärtan smälte när vi såg glädjen i deras ögon över de små gåvor vi hade att ge dem.

Ett annat hem, en 10 årig pojke som bor hos gamla mormor och morfar. Samma pojke som jag lekte med i lördags. Det är fint att det finns en mormor som kan ta hand om barnen om föräldrarna dör, någon som har koppling till föräldrarna och barnens ursprung. Vi vill så gärna hjälpa när vi ser fattigdom och svårigheter. Gud som ser alla vi lämnar dem i ditt beskydd.

En sista blick på detta natursköna land som är en så stor kontrast mellan naturens skönhet och de vackra människorna, till fattigdom, misär och allt smuts som finns här. Etiopien och Etiopierna kommer att stanna i våra hjärtan . Tack alla som gjort vår resa trygg, fin och oförglömlig. Tack till er alla som följt bloggen. Gud med er!

Slut från Dessie, Lotte och Karin.

1.Herre du har anförtrott, oss en uppgift i din kyrka. Lär oss bruka det vi fått, så det växer till i styrka. Låt oss gå med öppna händer, till de uppdrag du oss sänder.

2.Jesus hjälp oss finna tid för det som vi nu skall göra. I vår brådska skapa frid. När du kallar låt oss höra. Låt oss i din kärlek vandra, lär oss lita på varandra.

3.Låt oss känna att vi har samma mål och samma längtan. Och när vi nu ansvar tar, låt det ske med hoppfylld väntan. Var med oss när vi planerar, gör beslut och diskuterar

4. I detaljer drunknar vi och förlorar perspektivet. Låt oss inte gå förbi det väsentliga i livet. Hjälp oss att bedöma riktigt vad vi, Gud, skall anse viktigt.

5.När vi inte orkar mer ansvar och bekymmer bära, då vet vi att du oss ger nya krafter, är oss nära. Tack att du oss väg bereder och med ordet kyrkan leder.

Psalm 249

Trevlig söndagkväll!

Lördagens trevliga dag vid aktivitetscentret kommer vi att minnas länge. Många barn var på plats där.  
Vi lekte med barnen, hoppade gummiband, så högt som till midjan och jag slapp inte undan.

Två tonårs pojkar som hör till fadderbarnen var också där, med dem byggde vi pussel ett hundra bitars pussel, pojkarna hade inte byggt så många pussel tidigare men tillsammans byggde vi det.
Vi lekte länge med balkonger med barnen och vi hade roligt.
Efter leken kramade vi dem och sa salam, nästa lördag är vi i Finland

En vuxen fadderpojke som gick i högskola och studerade konst, var där och uppmuntrade barnen att teckna och måla. Han berättade för barnen att han varit på aktivitetscentret i tolv år.

I dag söndag har vi vilat och suttit ute i solen litet för länge.

Godnatt från Dessie.

Lördagen var vår sista dag med barnen i aktivitetscentret. Många barn var på plats. Vi börja dagen med att blåsa upp ballonger, det var jätteroligt. Det är inte vanligt att man har ballonger. Både små och stora barn ville vara med.

På bilden ser vi en kille som undervisar barnen i teckning. Killen är ett fd fadderbarn som varit 12 år med i projektet. Han är väldigt begåvad och studerar nu konst i Addis. Härligt att träffa fadderbarn som det går bra för.

Det var också livlig aktivitet i grönsakslandet. Nu har man kommit så långt att alla rötter plockas bort och marken bereds för sådd. Barnen får själv en egen plätt att odla på.

Framåtanda och företagsamhet fanns i denna kille. Han syr på maskin så det står härliga till. Här är det en liten docka som tillverkas. Sömmen blev lite sned men det fixade han käckt med litet målarteip.

Trodde att det var med flickor jag skulle vara och fann mig mitt i allt fullt sysselsatt med freesbekastning med ett gäng härliga pojkar. 

Vi väntar kärt besök så det kan bli lite si och så med bloggandet imorgon. Låt trösta er med denna blomma :)

Godkväll!

På fredagen hade vi en fin dag vid aktivitetscentret. Den bästa dagen enligt herrarna där.
Vi bakade småbröd med alla damer. Det finns inga elvispar så den lånade vi av Christine.
Dessutom finns det inga ugnar i hemmen så de är inte vana med att baka.
Roligt hade vi, många skratt och skojiga fadäser.
Två baklag hade vi delat in oss i, ena gruppen gjorde siraps kakor och den andra gjorde tant Hannas kakor. Innan allt var gräddat hade vi ett elavbrott, men tillslut satt vi och njöt av te med kakor.
Tre av var sort, i detta land äter man när det finns och bjuds, ingen falsk återhållsamhet, dessutom tar man seden dit man kommer. Alla var så nöjda med bakdagen, vi tror att i fortsättningen kommer ungen att användas, till annat än brödbakning.
Verksamhetsledaren och handarbetslärarinnan höll ett vackert tacktal till oss, om hur de känt  oss vara som systrar och bröder i Herren trots att vi talar olika språk och kommer från olika miljöer.
Vi tackade dem för att de tagit så väl emot oss och för att vi känt att de tyckt om oss.


Godnatt från Dessie.

I dag vill jag gratulera dig kära pappa på födelsedagen, Herren vare med dig alla dagar, från Karin.

På fredagen var det dags att samlas vid aktivitetscentret igen. Här är min virkarkompis Hareg och hennes vackra dotter. Dottern fick komma med för att träffa oss. En väldigt glad och trevlig flicka som studerade till merkonom. 

Här är Hanna som stryker duken de sytt åt mig. Hand made in Africa. 

Fredagen var bakdag. Vi hade beslutit att baka två sorts småbröd. Här är det inte vanligt att folk har ugnar därför har de heller ingen vana att baka. Vi gick igenom varje liten detalj och varje moment. För oss är det inte så lätt att förstå att kvinnor inte kan baka men alla är vi barn i början. Här gör vi Tant Hannas kakor. Alla vill vara  med, alla vill försöka. När smeten är färdig rullar alla små kulor som ska bli kakor.

Här hackas nötter som ska vara i Sirapskakorna. På bilden handarbetslärarinnan och verksamhetsledaren för aktivitetscentret. Ni ser att alla verkligen ville vara med, och roligt hade vi. När kakorna var i ugnen gick de ännu en gång igenom alla moment. Att det var nytt för dem märktes också i glädjen av att få känna doften av småbröd som gräddas.

Här är resultatet. Stolta placerade vi kakorna på brickor, kokade te och bänkade oss för att avnjuta underverken.

Här sitter gänget och njuter. Ingen blygsamhet här, alla tar en, två, tre. Under testunden hölls det tal för oss, vi blev varmt tackade för allt vi gjort, för lärdomar, vänskap och glädje. Ledaren sa att allt hade varit så bra men den här dagen den bästa. Vi tackade för oss och sa att människorna vi mött här alltid kommer att finnas i våra hjärtan och att de är så välkomna till Finland. Detta gav upphov till en rungande applåd.

 Nu var det dags att dela kakorna, det räckte tre kakor var att ta hem för alla närvarande. 

Med vemod skiljdes vi från kvinnorna vi jobbat med och önskade Guds välsignelse åt varandra.

Nu har vi en dag till på centret och det med barnen.

Godkväll!

Igår på 1 Maj, var vi bjudna till Tsehays på lunch, hon började dagen innan med att nacka hönan. Efter att hon tvättar hönan ordentligt lånade hon grannens kylskåp och förvarade sin mat där.
På morgonen tillagade hon hönan. Olika wotter hör till, ägg och mycket goda grönsaker lagade med vitlök. Berberis som sved i munnen, men gott var det. Gästfriheten är så stor i detta land.
Hon har en fosterson som är en helt underbar 12 åring, som hon kan vara lycklig över. Han har fått en mycket fin uppfostran.

Efteråt på besök till tre frisörer, fadderbarn som helt nyligen öppnat sin frisörsalong. På eftermiddagen friterar de munkar och lagar chips. Fin kombinationen med affärer.

Annika bjöd på mjöd och munkar. Så fick vi vår första Maj.

Godnatt

1 Maj och vi är bjudna till Tsehay(handarbetslärarinnan) på lunch. Vi blev bjudna på ingera, det afrikanska surbrödet, med olika wotter. Vi fick riktigt festmat. Som ni ser äter Karin och Christine med händerna. Värdinnan väntade tills gästerna ätit färdigt förrän hon åt. Hon hade ett litet, spartanskt men prydligt hem

På gården hade hon olika odlingar, som ni ser odlade hon i nivåer för att få rum för mera. Det är inte riktigt såningstid här ännu därför finns inte så många växter. Slingerväxten i förgrunden är passionsfrukt.

Efteråt besökte vi en frisersalong som tre f.d. fadderbarnsflickor öppnat. Flickan som visade oss stället var mycket stolt fastän det var ett rum på 2x2,5 m. På fömiddagarna är salongen öppen och på eftermiddagarna gör de chips och någon form av munkar utomhus. Företagsamma flickor. Man blir så glad att se att det går bra för dem som fått vara med i fadderbarnsprojektet och skaffat sig en utbildning.

På gatan utanför salongen hade någon samlat skräp och placerat säckarna mitt på gatan. Några åsnor gick förbi och passade på att förse sig...

Det här är mini market. De har ju ett sånt i Kokkola också. Gemensamt för båda dessa är att de säljer bananer, om de int är slut.

Mannen på bilden är en viktig person för oss. Det finns fyra män med samma uppgift. De är vakter på området. De öppnar dörren varje kväll vi ska blogga. Om vi går utanför området flyttar de sig på utsidan av staketet, tittar efter oss och väntar där tills de ser att vi kommer tillbaka. Vi känner att de på ett alldeles särskilt sätt har omsorg om oss.

Dagen slutade underbart med majkalas hos Annika. Hon verkar ha en vana att sätta guldkant på vår vardag. Tack Annika.

Godkväll!
Denna dag har varit innehållsrik, vi började med morgonandakt här på synoden.

Sen till marknaden med Christines hushållerska. Två olika taxin, sen var vi framme vid marknaden. Tillsammans med alla får, getter, oxar, tuppar och brunstiga åsnor. Det måste bara upplevas, hur vi än skulle förklara skådespelet skulle ni inte förstå.

Vi köpte papaya, tomater, morötter, avokado allt till rätt pris, det såg hushållerskan till. Fort gick det så det gällde att ha koll på hennes halsduk, vi ville nämligen inte komma på efterkälken.
Framme vid äggförsäljarna kännde hon på äggen i handen, om de inte dugde gick vi till nästa. Äggen förvarades i en plastpåse lite gräs under som stötdämpning, sen var det förhandlingen om priset, var hon inte nöjd fortsatte vi till nästa stånd. Hon hade en bläckpenna med och så skrev hon på handen, hela räkneoperationen. Sex små lanttägg blev vi lyckliga ägare till. Lotte fick knäcka dem i stekpannan, jag var nämligen inte helt säker på om vi skulle ha fått en kyckling, allt gick fint och vi fick våra stekta ägg.

Vi skulle ned för en avsats med stentrappor där blev det uppståndelse innan "ferendsis" utlänningarna var ned lotsade.
Alla försäljare satt barfota mitt i kryddförsäjningen, eller fruktförsäljningen eller grönsaksförsäljningen och öste upp varorna i mått med bara händerna. Ordning och reda.
Marknadsdagen fyller en viktig social funktion för dessa människor, det riktigt syntes på dem att de trivdes. Väl hemma steg vi av bajajen, en herreman med hatt satt framme, hushållerskan betalade och det gjorde han också, artigt tar han en slant av hushållerskan när hon redan betalt och ger dricks åt chauffören.

Hembesök på eftermiddagen med sister och docktor och Christine. Till fadderbarnens hem.Ett av barnen bodde tillsammans med sin mamma som är sjuk. Som underhyresgäst i en tillbyggnad på framsidan av fasaden. Ett litet rum, en säng, när det regnar regnar det in i deras rum. Mamman var borta så lilla flickan fick svara varför hon inte kommit till aktivitetscentret, därför att hon måste gå själv, och hon var rädd. Då kom tårarna för henne men sister tröstade henne och tillsammans försökte de få en lösning på hennes problem. Vi beundrar dessa människor som hjälper dessa fadderbarn.

Hjärtat berörs och vi vill hjälpa det finns så mycken fattigdom. Sen var vi också till tre andra hem.

Gonatt från Dessie.

Idag har vi varit på en spännande och intressant matuppköpsrunda med Christines hushållerska till onsdagens stormarknad. Här sitter försäljaren mitt i grönsakslagret och väger upp till höger och vänster åt hugade köpare. Lite annat än hemma eller hur!

Härliga morötter blev våra, men utan hushållerskans hjälp hade vi nog haft problem med handeln. Allt vi köpte var noggrant utvalt och köpt av rätt säljare. 

Vi fick bara konstatera att nog finns det mat i Etiopien, det är bara lite besvärligt att få hem varorna. Här t.e.x. säljer de fårkött. I lite annat format än hemma, och det krävs lite längre tid för tillagningen.

Här har vi broiler, säg bara vilken färg och form sen tar man tag i benen på hönan och vandrar hem. Vi e för mesiga för att satsa på detta.

En inhägnad full av åsnor, de var lastade så vi kom aldrig underfund med om vi kunnat bli åsneägare eller om de var försäljarnas transportmedel.

Många olika stånd med vackra krukor,eldstäder och grytor. Vackra men alltför "pracko ti få heim".

Skulle man nu varit en av de lyckliga nya fårägarna så är det bara att lyft upp på taxitaket och bind fast. Sen klämmer man in sig i taxin, hur många där än är finns det alltid rum för en till. Ändå föredrar jag nästan en fullsatt sådan framför en bajaj, en trehjuling men minst tre på bakbänken och två där framme. Bajajen kämpar i uppförsbackarna och nerför vågar man nästan inte andas det går så fort, känns mest som Nasses Taxi.

Eftermiddagen blev väldigt känslosam, vi hade möjlighet att tillsammans med Christine, Doctor och Sister besöka några hem där fadderbarnen bor. När man sett detta inser man hur viktiga faddrarna är. Barnen bor med en förälder eller en släkting. De saknar det mesta, men tack vare att de kommit med i fadderbarns projektet får de månatligen pengar till mat och kläder, deras hem kollas och man gör nödvändiga insatser för att de ska kunna bo något så när drägligt. Barnen får gå i skola ända upp i högskoleålder. De får en utbildning som ger möjlighet till jobb och en bättre framtid.

Utanför husen samlas kvinnorna, här krossas säd till mjöl. Kvinnorna är glada och vänliga trots att de inte har något överflöd.

Vi besökte också några åldringar som privatpersoner här i Dessie betalar ett månatligt understöd till. En gammal, krokig, blind kvinna satt i sin säng, rummet var inte mycket större än sängen. Rummet hade jordgolv och var i stort behov av städning. Väggar och tak var täckta av silvrit plast men ovanför sängen hängde denna tavla. Man kan inte hjälpa att tårarna trillar...

Godkväll!
Idag har det varit allmän vägninsdag i Etiopien. På vägen till aktivitetscentret stötte vi på tre gossar som gärna ville väga oss. Man kan tjäna på allt, eftersom det inte finns en våg i hemmet väger man sig på gatan. Går fint det också.

Vi förundrar oss över mångfalden i Christines arbete, sortera stickor som blivit hit skickade från Finland, stort lager. Som hon säger, finns det inte stickor eller virknålar kan ingen sticka eller virka, när någon är utan stickor använder de paraplypinnar.  Kreativiteten i Christine är stor.

En man på sjukhus behövde kalktabletter, vad är naturligare än att fråga Christine om hon kan fixa från Finland, hon hade ett eget lager. Människor behöver allt t.o.m. använda majonäsflaskor.

Ett människoöde som berört är en kvinna som levde som prostituerad, hon inbjöds av en FMS missionär att komma till ett kristet möte. Kvinnan kom, hon kom flera gånger och berördes av budskapet om Jesus.
Hon kom till tro och ville lämna sitt gamla liv och följa Jesus. I dag satsar hon sitt liv på att hjälpa andra som har svårigheter av olika slag. Herren är god.

En annan kvinna levde i ett äktenskap där hon inte respekterades. Hon nästan föraktades av mannens familj. Kvinnan blev helt utan självförtroende, gick aldrig ut, klädde sig i trasor. Hon blev erbjuden jobb på ett kristet ställe och livet har helt vänt för henne. Idag är hon en vacker, välklädd kvinna som återfått sitt värde. Tacka Herren ty han är god.

Det betyder oerhört mycket varje liten slant vi skänker av vårt överflöd. Det kan rädda och förändra många människors liv.

Sköt om er och varandra, Karin och Lotte

Här ser ni ett stenbrott som alla dagar är fullt med män som jobbar med järnspett och hackor. Endast bleka utlänskor kan få dem att stoppa arbetet, men då hänger alla på sina hackor.

Alla i Etiopien är på väg, och de flesta män går med herdestaven över axlarna.  

Detta lilla gossebarn charmade oss alla. Han kom emot oss och skrattade och vinkade och pratade en massa med oss. En bit längre fram satt hans mor med utsträckt hand och begärde pengar. Då vi insåg att han vid sina unga år redan var trimmad att tjäna pengar bleknade charmen. Stackars barn som inte får vara barn.

Ett annat människomöte som berörde var mötet med denna unga man. Trots sitt handikapp kämpade han för sitt uppehälle och sina högskolestudier. Han sålde olika halssmycken. Jag blev lycklig ägare till ett Davidsstjärna halssmycke. Grämer mig över att jag inte betalade mer...

Här är vår underbara handarbetslärarinna med en av sina elever, hon har ett hjärta av guld. 

Idag igen har vi varit på aktivitetscentret, och vad vi gläds att få umgås med kvinnorna där. Idag fick vi höra: vi älskar er. Våra hjärtan rördes och ögonen tårades. Vi enades med våra Etiopiska vänner att vi är systrar i Jesus Kristus, Amen.

Salamno
På lördagen hade vi en full dag vid aktivitetscentret, många glada barn var på plats. Vi pysslade, klippte pappers lådor, barnen har ingen vana med att använda sax. I många hem finns det nämligen ingen sax. Det märks också som vuxna att de har svårt att klippa tex. tyg.
Viljan var god att lära sig något, i detta land är det männen som sitter vid symaskinen, på trottoaren har de ett litet tält och där inne sitter de och syr, så därför hade vi många pojkar i handarbetssalen.
Virkning är mycket populärt flickorna virkar fodral till sin kommande mobiltelefoner.
Hopprepen var flitigt i användning.
Pojkarna spelade fotboll och volleyboll. Fart och fläkt vi var trötta när vi for därifrån.

Söndagen var kyrkdag, intensiva Etiopier med energi som sju vanliga. De dansar och prisar Herren.
Står nästan hela gudstjänsten, från halv 10 till kvart före 1. Vi behövde luft emellanåt, men vi fixade det.

God natt från hemlängtande mommo och fammor.

På lördagen var det fullt ös med många barn vid aktivitetscentret. Här är det tvistbanden som gäller. Alla ville vara med, hopprepen snurrade. Det märktes att barnen fått använda liknande tidigare fastän vi inte sett till några.

Duktiga flickor, inget problem att hoppa två tillsammans.

Volleyboll på gång, Karin är med och spelar.

Vi hade med tavelkritor, så många som rymdes ville skriva och rita på tavlan. Det var jättekul att rita tyckte barnen.

Alla vill virka, här är två unga killar som vill ha lite hjälp. Han till höger gav inte upp, han ville lära sig, men killen på andra sidan släppte virknålen, satte öglan kring stortån och virkade med fingrarna. Det gick undan vill jag säga.

Några av barnen var i köket och bakade bröd och lärde sig kökshygien. Dagen avslutas med te och bröd som barnen bakat.

Söndagmorgon halv tio kom vi till kyrkan och där var de i full gång. Som ni ser är kyrkan dekorerad med ballonger. I dag ska det bli vigsel under gudstjänsten. Fint att hela församlingen får vara med.

Vi sjöng länge och väl för att vänta in brudföljet, sen kom de brudparet först sen hela bröllopsföljet till en redan fullsatt kyrka. De var säkert redan trötta, tidigt på morgonen samlades bröllopsgästerna hos brudgummen sen hämtades bruden och sen till kyrkan. Så fortsätter festligheterna hur länge som helst. 

Gudstjänsten pågick till kvart före ett. Då smakade det gott med mat på Hotel Time :)