Godkväll!

Nu har sista kvällen kommit för oss här i Dessie. Det känns fint att få börja resan hemåt. Hjärtat gläds åt att få träffa alla dem där hemma. Fem veckor är en lång tid för en mamma och farmor och mormor att vara borta.

De sista dagarna har varit intensiva, vi har besökt många olika platser, vi har varit gäster i flera hem.

Vi har varit på hembesök till några fadderbarn, deras vardag är inte så lätt. Har de en förälder i livet får vi vara tacksamma, många bor med far och morföräldrar, som kan vara fattiga och gamla och trötta. Vi får lämna dem inför Herren i bön. Be för deras framtid om en utbildning om glädje och lycka, mat och kläder, om vänner och beskydd från alla faror. Om värme och rent vatten, att inte regnet kommer in i deras hem, om ett ljus att tända när mörkret kommer och elen är borta.
Be för dem om människovärde och kärlek.

Frågan kom i dag, kan ni tänka er att komma tillbaka till Etiopien, vi svarade ja, men då kommer vi tillsammans med våra män.

Tack till alla våra läsare Gud välsigne er alla!

Tisdag kväll var vi bjudna till Samuel och Tesfaie Nigusu. Samuel har varit fadderbarn och fått sin uppväxt och sina studier bekostade. Eftersom utbildning bekostas också för syskon så har Tesfaie fått studera. Bröderna har bra jobb och har kunnat köpa sig ett hem. De är väldigt trevliga och gästvänliga. Deras mor var där och kokade maten. Bara att konstatera än en gång, tack vare pengar från faddrar har dessa två fått ett bra liv.

Idag, på vår sista dag i Dessie, har vi fått uppleva en hel del. Här är Karin och jag med synodens president, Kees Mologeta. Han har tagit hjärtligt emot oss och förklarade idag en massa om Mekane Yesus kyrkan.

På eftermiddagen besökte vi några hem där fadderbarn bor. Här är två bröder med nallar som vi gett dem. De bor med sin mamma i ett litet men rent hem. Våra hjärtan smälte när vi såg glädjen i deras ögon över de små gåvor vi hade att ge dem.

Ett annat hem, en 10 årig pojke som bor hos gamla mormor och morfar. Samma pojke som jag lekte med i lördags. Det är fint att det finns en mormor som kan ta hand om barnen om föräldrarna dör, någon som har koppling till föräldrarna och barnens ursprung. Vi vill så gärna hjälpa när vi ser fattigdom och svårigheter. Gud som ser alla vi lämnar dem i ditt beskydd.

En sista blick på detta natursköna land som är en så stor kontrast mellan naturens skönhet och de vackra människorna, till fattigdom, misär och allt smuts som finns här. Etiopien och Etiopierna kommer att stanna i våra hjärtan . Tack alla som gjort vår resa trygg, fin och oförglömlig. Tack till er alla som följt bloggen. Gud med er!

Slut från Dessie, Lotte och Karin.

1.Herre du har anförtrott, oss en uppgift i din kyrka. Lär oss bruka det vi fått, så det växer till i styrka. Låt oss gå med öppna händer, till de uppdrag du oss sänder.

2.Jesus hjälp oss finna tid för det som vi nu skall göra. I vår brådska skapa frid. När du kallar låt oss höra. Låt oss i din kärlek vandra, lär oss lita på varandra.

3.Låt oss känna att vi har samma mål och samma längtan. Och när vi nu ansvar tar, låt det ske med hoppfylld väntan. Var med oss när vi planerar, gör beslut och diskuterar

4. I detaljer drunknar vi och förlorar perspektivet. Låt oss inte gå förbi det väsentliga i livet. Hjälp oss att bedöma riktigt vad vi, Gud, skall anse viktigt.

5.När vi inte orkar mer ansvar och bekymmer bära, då vet vi att du oss ger nya krafter, är oss nära. Tack att du oss väg bereder och med ordet kyrkan leder.

Psalm 249

Trevlig söndagkväll!

Lördagens trevliga dag vid aktivitetscentret kommer vi att minnas länge. Många barn var på plats där.  
Vi lekte med barnen, hoppade gummiband, så högt som till midjan och jag slapp inte undan.

Två tonårs pojkar som hör till fadderbarnen var också där, med dem byggde vi pussel ett hundra bitars pussel, pojkarna hade inte byggt så många pussel tidigare men tillsammans byggde vi det.
Vi lekte länge med balkonger med barnen och vi hade roligt.
Efter leken kramade vi dem och sa salam, nästa lördag är vi i Finland

En vuxen fadderpojke som gick i högskola och studerade konst, var där och uppmuntrade barnen att teckna och måla. Han berättade för barnen att han varit på aktivitetscentret i tolv år.

I dag söndag har vi vilat och suttit ute i solen litet för länge.

Godnatt från Dessie.

Lördagen var vår sista dag med barnen i aktivitetscentret. Många barn var på plats. Vi börja dagen med att blåsa upp ballonger, det var jätteroligt. Det är inte vanligt att man har ballonger. Både små och stora barn ville vara med.

På bilden ser vi en kille som undervisar barnen i teckning. Killen är ett fd fadderbarn som varit 12 år med i projektet. Han är väldigt begåvad och studerar nu konst i Addis. Härligt att träffa fadderbarn som det går bra för.

Det var också livlig aktivitet i grönsakslandet. Nu har man kommit så långt att alla rötter plockas bort och marken bereds för sådd. Barnen får själv en egen plätt att odla på.

Framåtanda och företagsamhet fanns i denna kille. Han syr på maskin så det står härliga till. Här är det en liten docka som tillverkas. Sömmen blev lite sned men det fixade han käckt med litet målarteip.

Trodde att det var med flickor jag skulle vara och fann mig mitt i allt fullt sysselsatt med freesbekastning med ett gäng härliga pojkar. 

Vi väntar kärt besök så det kan bli lite si och så med bloggandet imorgon. Låt trösta er med denna blomma :)

Godkväll!

På fredagen hade vi en fin dag vid aktivitetscentret. Den bästa dagen enligt herrarna där.
Vi bakade småbröd med alla damer. Det finns inga elvispar så den lånade vi av Christine.
Dessutom finns det inga ugnar i hemmen så de är inte vana med att baka.
Roligt hade vi, många skratt och skojiga fadäser.
Två baklag hade vi delat in oss i, ena gruppen gjorde siraps kakor och den andra gjorde tant Hannas kakor. Innan allt var gräddat hade vi ett elavbrott, men tillslut satt vi och njöt av te med kakor.
Tre av var sort, i detta land äter man när det finns och bjuds, ingen falsk återhållsamhet, dessutom tar man seden dit man kommer. Alla var så nöjda med bakdagen, vi tror att i fortsättningen kommer ungen att användas, till annat än brödbakning.
Verksamhetsledaren och handarbetslärarinnan höll ett vackert tacktal till oss, om hur de känt  oss vara som systrar och bröder i Herren trots att vi talar olika språk och kommer från olika miljöer.
Vi tackade dem för att de tagit så väl emot oss och för att vi känt att de tyckt om oss.


Godnatt från Dessie.

I dag vill jag gratulera dig kära pappa på födelsedagen, Herren vare med dig alla dagar, från Karin.

På fredagen var det dags att samlas vid aktivitetscentret igen. Här är min virkarkompis Hareg och hennes vackra dotter. Dottern fick komma med för att träffa oss. En väldigt glad och trevlig flicka som studerade till merkonom. 

Här är Hanna som stryker duken de sytt åt mig. Hand made in Africa. 

Fredagen var bakdag. Vi hade beslutit att baka två sorts småbröd. Här är det inte vanligt att folk har ugnar därför har de heller ingen vana att baka. Vi gick igenom varje liten detalj och varje moment. För oss är det inte så lätt att förstå att kvinnor inte kan baka men alla är vi barn i början. Här gör vi Tant Hannas kakor. Alla vill vara  med, alla vill försöka. När smeten är färdig rullar alla små kulor som ska bli kakor.

Här hackas nötter som ska vara i Sirapskakorna. På bilden handarbetslärarinnan och verksamhetsledaren för aktivitetscentret. Ni ser att alla verkligen ville vara med, och roligt hade vi. När kakorna var i ugnen gick de ännu en gång igenom alla moment. Att det var nytt för dem märktes också i glädjen av att få känna doften av småbröd som gräddas.

Här är resultatet. Stolta placerade vi kakorna på brickor, kokade te och bänkade oss för att avnjuta underverken.

Här sitter gänget och njuter. Ingen blygsamhet här, alla tar en, två, tre. Under testunden hölls det tal för oss, vi blev varmt tackade för allt vi gjort, för lärdomar, vänskap och glädje. Ledaren sa att allt hade varit så bra men den här dagen den bästa. Vi tackade för oss och sa att människorna vi mött här alltid kommer att finnas i våra hjärtan och att de är så välkomna till Finland. Detta gav upphov till en rungande applåd.

 Nu var det dags att dela kakorna, det räckte tre kakor var att ta hem för alla närvarande. 

Med vemod skiljdes vi från kvinnorna vi jobbat med och önskade Guds välsignelse åt varandra.

Nu har vi en dag till på centret och det med barnen.

Godkväll!

Igår på 1 Maj, var vi bjudna till Tsehays på lunch, hon började dagen innan med att nacka hönan. Efter att hon tvättar hönan ordentligt lånade hon grannens kylskåp och förvarade sin mat där.
På morgonen tillagade hon hönan. Olika wotter hör till, ägg och mycket goda grönsaker lagade med vitlök. Berberis som sved i munnen, men gott var det. Gästfriheten är så stor i detta land.
Hon har en fosterson som är en helt underbar 12 åring, som hon kan vara lycklig över. Han har fått en mycket fin uppfostran.

Efteråt på besök till tre frisörer, fadderbarn som helt nyligen öppnat sin frisörsalong. På eftermiddagen friterar de munkar och lagar chips. Fin kombinationen med affärer.

Annika bjöd på mjöd och munkar. Så fick vi vår första Maj.

Godnatt

1 Maj och vi är bjudna till Tsehay(handarbetslärarinnan) på lunch. Vi blev bjudna på ingera, det afrikanska surbrödet, med olika wotter. Vi fick riktigt festmat. Som ni ser äter Karin och Christine med händerna. Värdinnan väntade tills gästerna ätit färdigt förrän hon åt. Hon hade ett litet, spartanskt men prydligt hem

På gården hade hon olika odlingar, som ni ser odlade hon i nivåer för att få rum för mera. Det är inte riktigt såningstid här ännu därför finns inte så många växter. Slingerväxten i förgrunden är passionsfrukt.

Efteråt besökte vi en frisersalong som tre f.d. fadderbarnsflickor öppnat. Flickan som visade oss stället var mycket stolt fastän det var ett rum på 2x2,5 m. På fömiddagarna är salongen öppen och på eftermiddagarna gör de chips och någon form av munkar utomhus. Företagsamma flickor. Man blir så glad att se att det går bra för dem som fått vara med i fadderbarnsprojektet och skaffat sig en utbildning.

På gatan utanför salongen hade någon samlat skräp och placerat säckarna mitt på gatan. Några åsnor gick förbi och passade på att förse sig...

Det här är mini market. De har ju ett sånt i Kokkola också. Gemensamt för båda dessa är att de säljer bananer, om de int är slut.

Mannen på bilden är en viktig person för oss. Det finns fyra män med samma uppgift. De är vakter på området. De öppnar dörren varje kväll vi ska blogga. Om vi går utanför området flyttar de sig på utsidan av staketet, tittar efter oss och väntar där tills de ser att vi kommer tillbaka. Vi känner att de på ett alldeles särskilt sätt har omsorg om oss.

Dagen slutade underbart med majkalas hos Annika. Hon verkar ha en vana att sätta guldkant på vår vardag. Tack Annika.